Även om Jokkmokk i framtiden kan bli en viktig gruvstad inom Sveriges industri, är det historiskt framförallt två andra ortnamn som man förknippar med gruvdrift, nämligen Sala och Falun, det vill säga Sala silvergruva och Falu koppargruva.
Den äldsta av dessa två gruvor är Falu koppargruva, där man tror att gruvdriften kan ha börjat så tidigt som på 800-talet e. Kr. Detta har man bland annat kunnat påvisa genom att man har genomfört spektralanalyser av bronsföremål som hittats på Gotland, och sett att kopparen i dessa föremål troligen hämtades från fyndigheten i Falun någon gång på 800-talet eller 900-talet. Falu koppargruva omnämns i skrift för första gången år 1288, och då var den redan ett riksintresse. Under Falu koppargruvas storhetstid var den en av de största gruvorna i Sverige, och den var i drift ända fram till 1992. Det betyder att Falu koppargruva var verksam i sammanlagt runt 1 200 år. Sedan år 2001 är gruvan ett världsarv, och man kan än idag besöka gruvan, för att få veta mer om hur det var att arbeta i gruvan och hur gruvan påverkade hela samhället när den var som störst.
Också Sala silvergruva har en lång historia, även om den inte är riktigt lika lång som Falu koppargruvas. Sala silvergruva togs i drift någon gång under 1400-talet, och var verksam ända fram till år 1908. Om det är något samhälle som har påverkats av gruvdriften, så är det Sala, då staden anlades för gruvans skull år 1624 av Gustav II Adolf. Då hade Sala silvergruva genomlevt sin kanske främsta storhetsperiod, på tidigt 1500-tal. Gruvan producerade då mellan 3 och 5 ton silver per år.
Oavsett om man jobbade i en av dessa historiska gruvor, eller om man jobbar i en gruva idag, har jobben sannolikt det gemensamt att de är tunga och slitsamma. Det är därför viktigt att man är helt frisk när man går till jobbet – att arbeta tungt med en infektion i kroppen kan leda till allvarliga konsekvenser som hjärtmuskelinflammation.